A hello

Tänkte kolla in här och skriva några rader. Jag har haft mycket att tänka på under våren, saker att smälta och gå igenom på egen hand. Jag fann att orden flödare lättare inom anonymitetens trygga ramar så jag har de senaste månaderna bloggat på en låst adress som bara är till för egna reflektioner. Jag hoppas på att börja blogga öppet igen till hösten så stay tuned! Det är något oerhört fint med att skriva inför en anonym publik. Allt blir så äkta.
 
 
Slänger in en bild på min fina familj som jag älskar så mycket! 
 
Allmänt | | Kommentera |

travelfever

 
 
 
 
 
Only asking for one more tiny break from reality.
Allmänt | | Kommentera |

Sleeping beauties

Jag sörplar vatten ifrån tomma kaffemuggar och försöker än en gång att tala genom orden, viskar planlöst halvfärdiga sagor åt tangentbordet som lydigt dokumenterar varje suck och söndrig viskning. Varför känns allting plötsligt konstlat, smakar Stevia och Haribo och något annat som också är artificiellt? Bläcket som alltid brukat rinna ur mitt hjärta, litervis, likt blod med tusentals berättelser, har stelnat och rostat och när jag hostar kommer bara klumpar med slem och lite galla. (Jag är inte färdig än, jag bara sover några år och sedan när jag vaknar till alarmet är det gällare än någonsin förut och det skulle skära sönder de flestas örontrummor men oroa dig inte för mig, jag är expert på att vakna försent.)
 
Det var vi fyra någon gång i Januari, på ett av de där ställena vi alltid var på och basen skrattade åt oss och skakade på huvudet åt våra sammanbitna miner. "Livet är en lek, dansa eller dö!", och vi dansade och dansade och dansade hela natten och hela veckan och hela sommaren tills hösten kom och låten tog slut. "Varför blev det tyst?", undrar du och jag svarar att det alltid blir tyst till slut för efter söndag kommer måndag och efter mörkret blir det ljust. Du slänger din cigg och vi drar oss mot dörren och någonstans på vägen blir dubstep till tandkrämsfläckar och makaronilåda och dansen blir till obetalda räkningar som skriker men vi vaknar ändå inte, vi sover vidare för i drömmens värld är lila grönt och jag styr ju allting själv nu för tiden, det är jag som bestämmer om jag flyger eller springer eller går på bal med spanska dinosaurier.
 

Det finns ingen början och inget slut, bara presens och ett låtsasartat ansvar om existentiella illusioner. Sanningen är att vi har varit här hela tiden, i drömmarna, i verkligheten, i framtiden och i det förflutna. Allting är redan bestämt och det enda vi kan göra är att andas i en påse, äta vita piller med streck på och hoppas att det löser sig. Jag knäpper händerna och ber till en Gud som jag aldrig trott på om en värld som jag tappat tron på. Låt oss vakna snart!
 
Allmänt | | En kommentar |
Upp